Jag tänkte faktiskt berätta lite om fredagen, som jag fatiskt vill kalla lite för MIN dag.
Klockan 12 mötte jag upp lillasyster Josefin utanför Roy´s för att äta lunch. Vi valde båda en kyckling-curry toast och satt och pratade om ditt och datt i en timme. När tiden var slut följde jag med henne tillbaka till hårsalongen för att bli stylad till kvällens party. Det kändes riktigt lyxigt att bli ompysslad sådär. Josefin pluggar till frisör och är faktiskt riktigt duktig. Sen var hennes handledare Marita snäll och lät oss jolla på salongen under hennes arbetstid.
Efter att ha förvandlats till en skitsnygg puma möter jag upp Madeleine för att för första gången gå och handla på systembolaget. Det var dags att få det överstökat. Jag kände mig ung och uttitad. Jag var klumpig med korgen då jag saknar armmuskler. Men som jag trodde så var det inte särskillt märkvärdigt.
När vi hade handlat det vi skulle så gick vi åt olika håll. Jag åkte hem till Freluga för att hämta det som fattades för outfiten jag valt och tajmade in mamma efter jobbet. Efter 30 minuter pratande, en apelsin och en banan så for jag tillbaka till björktjära. Nu hade jag helt plötsligt bråttom? Snabb som blixten stod jag klar när Jossan kom och plockade upp mig. Vi flickor träffade i stinas lägenhet för att grunda lite och även hinna ikapp att prata om allt vi inte kan prata om annars.
En stund senare åker jag och jossan med bilden lite tidigare än de andra för att förbereda borsplaceringar, hedersuppdrag och någon slags paketlek.
Fint folk kommer sent är vårat motto i bollnäsligan och en halvtimme senare än uträknat hälsar jag 25 stycken fina vänner välkommen.
Kvällen rullade på, vi åt och drack gott. Till slut kommer stunden som jag ivrigt väntat på. I flera veckor har jag försökt klurat ut vad jag ska få i present av flickorna, men det har varit omöjligt. Naturligtvis har jag inte ens kunnat gissa vad det var. Paket nr1 innehåller en jätte fin ram med klippbilder på 7 fina flickor. I paket nr2 ligger det ett presentkort på en tatuering!!! Jag skrek.
Så nu har jag bokat tid, 7 maj ska jag gadda mig.
Kvällen fortsätter att vara lyckad, och klockan 01.00 somnar världens lyckligaste Sandra Jonsson.

Helgen fortsatte sedan i samma mönster med kalas, utgång, kramar, skratt och kärlek.
Jag tror många vet hur det känns när man hellt plötsligt stannar upp och ser sig omkring och kan konstatera att du är omgiven av de finaste människorna i världen. Jag fick många sådana moments.
Jag kan bara säga tack för att ni är ni och att jag får vara en del av er.
Nu ska jag sakna alla ett tag till, men också njuta av livet här uppe i fjälls där det finns många fina människor jag ser upp till och värnar om, och som förhoppningsvis är vänner för livet!

Bilder kommer inom kort. Nu, tack för mig!